Utveckling under 2000-talet
av arborg-kurser vid Umeå Universitet
Bo Strangert
Mot slutet av 90-talet hade Samhällsvetenskapliga fakulteten fått krav på att inordna Avdelningen för tillämpad psykologi i Psykologiska institutionen. Förslag väcktes om att indela institutionen i tre enheter för respektive kognitionspsykologi, klinisk psykologi samt arbets- och organisationspsykologi. Ledningen för klinisk psykologi (som var densamma som under ”psykologbråket” 1974-75) vägrade då ingå i institutionen tillsammans med arbets- och psykologienheten.1 Den interna motsättningen på institutionen om kvalitet och inriktning på Psykologiska institutionens gemensamma metodkurs på C-nivå var en ytterligare, besläktad komplikation.
Vår inställning i Arborg-enheten var att kvaliteten på grundutbildningen i metodik sjunkit fortlöpande sedan 60-70-talen, och att C-kursen därför måste säkerställa breda och tillräckliga förkunskapskrav för högre studier. Det gällde särskilt förkunskaper i forskningsmetodik, diskret matematik och elementär sannolikhets-lära. Eftersom flera grundkurser i psykologi och tillämpad psykologi enligt vår uppfattning försummade de vetenskapsmetodiska grundkraven, var det inte förvånande att studenter på dessa kurser uppfattade C-kursen som en svårforcerad väg till högre studier. Rekryteringen till vissa kurser och forskningsområden hade följaktligen minskat, och lärarna där kom att sakna studenter. Lösningen på dessa problem handlade om att antingen förbättra metodutbildningen på lägre nivåer eller sänka förkunskapskrav och nivån på C-kursen och högre utbildning.
Samhällsvetenskapliga fakulteten tog en märklig ställning till problematiken genom att inrätta en fristående enhet för arbets- och organisationspsykologi! Det blev dock inledningen till en framgångsrik verksamhetsutveckling för oss i en ny omgivning men med väsentligt mindre administrativa resurser för i stort sett samma uppgifter som tidigare.2 Dessutom blev det merarbete för att kompensera bristerna i den nya obligatoriska metodkursen C i Psykologiska institutionens regi.
Utveckling av grundutbildningen. Förändringen på metodkursen C av den nya regimen såg vi som ett led i en tendens till kvalitetssänkning i undervisningen i både kvantitativ och kvalitativ metodik – från början framkallad av försämrade förkunskaper hos studenterna och efterhand även hos nyblivna lärare. Vår egen verksamhet krävde därför motåtgärder.
Vi vidareutvecklade utbildningsinsatserna för yrkesverksamma studeranden på fristående kurser och distansutbildning i syfte att förbereda dem för insatser på deras egna arbetsplatser. Ett propedeutiskt kursavsnitt i vetenskaplig metodik inledde kurserna, och dessutom skärptes kurslitteraturen.3 Distanskurserna fick efterhand flest antal sökanden av alla kurser på Umeå universitet.
Metodprofilen på arborg-kurserna lanserades med en slogan ”Vetenskapligt Arbetssätt för Praktisk Problemlösning (VAMPP). Syftet var att stödja deltagarna i sina egna arbeten genom att utveckla deras förmåga att analysera sina egna och verksamhetens problem och möjligheter. Arbetssättet innefattade grunder i rationell teori- och metodanvändning som kunde tillämpas konkret tack vare deras ingående kunskap av förutsättningar på jobbet.. Vad gäller faktiska tillämpningar på den egna arbetsplatsen, så varierade de naturligtvis beroende på deltagarens befogenheter. När det gäller komplexa problem och stora utmaningar på arbetsplatser är möjligheter till utveckling naturligtvis mycket begränsade om kvalificerad R&D-kompetens saknas. Vi hade dock flera exempel på stora utvecklingsprojekt redan under 80-90-talen som initierades av deltagare på kurserna.
Situationen för nybörjarstudenterna på Personalvetarprogrammet var radikalt annorlorlunda och ställde krav på introduktionskurser av både ämnesmässig och metodisk karaktär. Den fältmässiga kontakten med tillämpad R&D fick deltagarna huvudsakligen genom examensuppgifter på C- och D-nivå i våra pågående fältprojekt (se Education and Training in R&D|Education in Work and Organizational Psychology samt Dissertations and Undergrdauate Theses in Work and Organizaional Psychology).
Forskningspraktik och pågående FoU-projekt. Deltagare på C- och D-nivå fick alltså vanligtvis delta i de aktionsforskningsprojekt i komplexa system och olika kontexter som genomfördes i flera län med stöd av forskningsanslag och bidrag från uppdragsgivare, bl.a. Arbetsmiljöfonden, Arbetsmiljöverket, samt andra myndigheter och företag. (Se exempel i Research Methodology and Applications|General Methodological Design Principles och On Planning of Civil Applications samt Design of Self-Governed Systems.)
Samarbete med Försvarsmakten för att stärka den vetenskaplig grundkompetensen hos sin personal inleddes 2004 med fristående kurser för officerare i ”Försöksmetodik – Grunder”. (Se Education and Training of R&D|Training of Development Officers).
Forskarutbildning och disputationer av fyra doktorander i arbets- och organisationspsykologi genomfördes under perioden vid Umeå Universitet, Luleå Tekniska Universitet och Linköpings Universitet/Totalfösvarets forskningsinstitut med Strangert som handledare i samband med tjänstgöring vid respektive universitet och institut. Se Education and Training in R&D|Dissertations and Undergraduate Theses.
Umeå universitets Arborg-enhet avvecklades augusti 2005 i och med att jag gick i pension.4 Arborg-gruppens framsteg i utbildning och FoU under perioden 1971-2005 är resultatet av en kollektiv insats. Jag är tacksam för samarbetet med alla engagerade medarbetare och studenter.
__________________________________________________________________________
1 Avdelningen för tillämpad psykologi (kliniskt inriktad) leddes både på 70- och slutet av 90-talet av Bengt-Åke Armelius, som stödd av Ulla Blomqvist i fakultetskansliet återkommande motarbetade vår enhet.
2 Arbetsbelastningen ökade drastiskt men hanterades tack vare lojaliteten hos medarbetarna på Arborg-enheten.
3 Vi försökte motverka kvalitetsänkningen på C-nivå genom att förstärka metodinslagen på A-nivå med både krävande övningsuppgifter och mer kvalificerad litteratur, som t.ex Graziano & Raulin. Research Methods. A process of inquiry, och Harré. Cognitive Science. A philosophical introduction. (Märk att Psykologiska institutionen därefter införde boken av Graziano & Raulin på C-nivån!)
4 Anmärkningsvärt är att två av de mest meriterade lärarna i psykologi, men med tjänst vid enheten, Jonas Wikman och Leif Wågman, köptes ut 2005 av arbetsgivaren, Umeå Universitet.
_________________
EFTERSPEL – ArbOrg Utveckling AB
Konsultverksamhet i ArbOrg Utveckling AB och
Forskargruppen i kommunikationspsykologi
Samtidigt med att Arborg-enheten vid Umeå Universitet avvecklades 2005, bildades konsultbolaget ArbOrg Utveckling AB av Mats Forsman, Bo Strangert och Jonas Wikman. Bolaget fick anslag från Vinnova för företagsutveckling. Att befrias från universitetets administrativa plikter och utbildningsuppdrag innebar att verksamheten kunde koncenteras till ett mindre antal avancerade FoU-uppdrag, tyvärr till priset av att förlora flera kvalificerade medarbetare från Arborg-enheten.
Verksamheten inriktades från hösten 2005 mot tre områden:
– Att utveckla interorganisatorisk samverkan. Motivet för projektet var att förbättra samverkan mellan myndigheter, i det här fallet mellan kommuner och landsting. Projektet ”Systematiskt kvalitetsarbete i socialpsykiatrisk vård 2005-2007” stöddes av anslag till Forskargruppen för kommunikationspsykologi och ArbOrg Utveckling AB från dels Trygghetsfonden och Nationella psykiatrisamordningen till Umeå kommun och dels Vinnova. Syftet var att klarlägga brister och utveckla lösningar på lednings- och kommunikationsproblem mellan kommuners socialpsykiatrienheter och landstingens psykiatriska kliniker. (Se Research Methods and Applications|On Planning of Civil Applications)
– Att utforma och implementera en prototyp för självstyrande systematiskt personal- och arbetsmiljöarbete i företag. Projektet utnyttjade tidigare resultat och erfarenheter från samarbetet med Arbetsmiljöverket och fältstudier vid många olika verksamheter. (Se Research Methods and Applications|Design of Self-governed Development in Business and Work Environment.)
– Att utveckla Försvarsmaktens förmåga att använda vetenskaplig metodik vid förändringsarbete och utvärdering. Jag undervisade i grundläggande forskningsmetodik vid kurser för officerare 2004-2006 och hade föreläsningar i Aktionsforskning 2007-2009 i kursen "Utbildning för utvecklingskompetens" vid Försvarshögskolan med Berndt Brehmer som kursledare, samt föreläsningar och handledning av examensarbeten (2008) i kursen "Concept Development & Experimentation" Militärvetenskapliga institutionen, Försvarshögskolan. (Se Training of Development Officers|Aktionsforskningsmetodik för Försvarsmakten.
I samarbete med Per Wikberg, FOI, genomförde jag två kurser i "Försöksmetodik för utvecklingsprojekt inom ledningssystem" (2009-2010) med föreläsningar och handledning av elevprojekt för deltagare från Försvarsmakterna i Norge och Sverige, samt kurs i Applied Research methods for Development Projects (2011/12) med föreläsningar, övningar och handledning av examensarbeten för deltagare från Försvarsmakterna i Finland och Sverige. För kurserna skapades avancerade utbildningspaket med övningsuppgifter i bl.a. modellering, rollspel och simulering. (Se Training of Development Officers| Appied Research Methods. A Case Approach / Introduction to Applied Research Methods/Applied Research Methods for Development Projects.)
Reflektioner kring teoretiska och metodiska utmaningar i försvarsforskningen redovisas i Research Methods and Applications| On Military Applications.
Fortsatt forskning. Övergången under 70-talet från experimentell kognitions-forskning till organisationspsykologisk aktionsforskning motiverades främst av insikten om svårigheterna att tillämpa existerande teorier och generella empiriska principer i komplexa praktiska sammanhang med ofta stor variation i system och människors sätt att tänka och agera. Fakta talade för att använda organisations-psykologi som designvetenskap - att utforma nya metoder och procedurer för att utveckla organisationer och mänskliga relationer – i kontrast mot fruktlösa försök att tillämpa existerande generella principer och metodik på att förklara och förändra komplexa system.
Vår senare FoU-verksamhet under 2000-talet på försvarsområdet möjliggjorde mer kvalificerade metoder att bearbeta de komplexa organisatoriska problem som vi brottats med under flera decennier i olika sammanhang. Framstegen berodde särskilt på att militära system är tydligt strukturerade och att variationen i systemen i princip kan kontrolleras modellmässigt och delvis också i försök. Det innebär att modellering, simulering, försöksverksamhet, design- och utvärderings-metodik kan utnyttjas i högre grad än i civila tillämpningar. Ett exempel på en sådan ansats redovisas i utbildningspaketet Applied Research Methods for Development Projects (under Training of Development Officers).
R&D in Progress. Från makroperspektiv till mikroansatser
Om den organisatoriska och fysiska kontexten är väl analyserad eller till och med kontrollerad, blir det meningsfullt att fokusera på de kognitiva, emotionella och sociala processerna i kärnan av sociala system. Designuppgiften blir då att skapa adekvata och anpassade procedurer för agenterna i systemen. Exempelvis i militära sammanhang kan det gälla procedurer för att förbättra agenters kognitiva processer och kommunikation i samband med operativa, taktiska och strategiska uppgifter.
I en population av yrkesverksamma personer prövar och analyserar vi procedurer för att stärka individers förmåga att agera i organisatoriska sammanhang. Det kan gälla processer som problemlösning och beslutsfattande, utvecklingsarbete och erfarenhetsutbyte, samverkan och medbestämmande, konflikthantering.
Med lab-data har vi bl.a. studerat variationen i förmåga mellan individer
– att formellt strukturera vanliga arbetsplatsproblem,
– att återge och bedöma kognitiva och emotionella aspekter på sina arbets-erfarenheter,
– att bedöma sociala kontexter utifrån egna erfarenheter.
Se R&D in Progress.
____________________